I riksdagens partiledardebatt under onsdagen fick vi som flera gånger tidigare höra Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra banka ut budskapet att en miljon människor lever på bidrag i stället för att arbeta.

Men de siffror hon hänvisar till var precis lika höga under borgarnas tid vid makten. Och vad som gör hennes argumentation till ett rent falsarium är att siffrorna inte har det minsta med några bidrag att göra. Det är i stället skatter vi betalat in för att vårt samhälleliga skyddsnät ska fungera.

Var du sjuk och hemma några dagar från jobbet när influensan nyligen härjade? I så fall tillhör du, enligt Kinberg Batra, den förtappade miljon av svenskarna som snyltar på andra genom att leva på bidrag i stället för att sköta ett anständigt jobb. Har du under året bevistat någon arbetsmarknadspolitisk vidareutbildning för att kunna klara ett mer avancerat jobb? Då tillhör du samma snyltargrupp som enligt Kinberg Batra hellre bör hyfsa till sig och jobba på som anständiga människor.

Eller ve och fasa, tillhör du en grupp människor med funktionsnedsättningar, då lever du också på bidrag från oss andra arbetsföra människor.

Alla dessa kategorier, alltifrån de som är hemma några dagar från jobbet med snuva till personer med Downs syndrom eller annan funktionsnedsättning, räknar Kinberg Batra in i fållan ”bidragstagare” för att få en siffra som hon gång på gång i partiledardebatten kan slänga i ansiktet på alla meningsmotståndare.

Naturligtvis räknas även de arbetslösa, de som får a-kassa, till Anna Kinberg Batras grupp som lever på oss andra. Men att blanda ihop all statistik på detta sätt är att våldföra sig på hur statistik bör användas. Och det är om inte annat också rent oanständigt.

Dessutom var siffrorna som sagt desamma under Alliansens tid vid makten. Helårsekvivalensen (det Kinberg Batra översätter med ”personer” men som egentligen är timmar omräknat till helårsarbetstider) i ersättningssystemen uppgick 2008 till 878 000. Alliansens hade då suttit två år vid makten. Snittet för tiden 2008 – 2014, alltså snittet för resten av Alliansens regim fram till valförlusten, var 890 000 helårsekvivalenser.

Snittet för de två år som gått sedan Löfven tog över, dvs 2015 – 2016 är 911 000 helårsekvivalenser. En skillnad på 21 000, alltså. Detta trots att det bara under 2015, innan gränserna stängdes, kom sammanlagt 163 000 flyktingar till Sverige.

De siffror Kinberg Batra försöker använda för att visa på den rödgröna regimens misslyckande visar alltså i själva verket Löfvens stora framgång. Trots den stora flyktinginvandringen 2015 har siffrorna knappt ändrats, främst för att den rödgröna regeringen har lyckats skapa jobb. Arbetslösheten har sjunkit och färre lever på a-kassa.

Lejonparten av de ”bidrag” som Anna Kinberg Batra fördömer är grunden för vårt välfärdssamhälle. Det är ”bidrag” för utbildning, ”bidrag” så människor som blir av med jobben i konjunktursvackor inte svälter ihjäl, ”bidrag” till såväl arbetare som direktörer som ligger hemma i influensa och ”bidrag” till dem som fötts med funktionsnedsättningar.

Tar vi bort alla dessa ”bidrag” som vi normalt förknippar med ett civiliserat samhälle får vi kvar 144 000 helårsekvivalenser under 2016. Ungefär två tredjedelar av dessa får ekonomiskt bistånd från kommunerna, det vi förr kallade socialbidrag. Det här är långt ifrån den miljon människor som Anna Kinberg Batra försöker grundlura oss med.

Så varför upprepar hon siffran?

Hennes nit att klassa sjukersättning, a-kassa, utbildning och ersättning till samhällets mest utsatta som moraliskt förkastliga bidrag kan inte tolkas på annat sätt än att hon vill avskaffa hela den välfärd vi har i dag.

En direktör kanske har råd att leva på besparingar när influensan härjar. En arbetare bör dock rösta på ett annat parti.

LÄS OCKSÅ Debatt/Replik: ”Oseriöst att säga att M vill avskaffa samhällets skyddsnät” – Elisabeth Svantesson i replik på denna ledare.