Stämmer kommunen – för stulen barndom

Kerstin Weigl

Tvillingarna Linnea och Emil Engblom vill göra Ljusdals kommun ansvariga för en stulen barndom. Han skällde i stället för att prata. Hon målade sina dockor svarta.

– Vi visade hur dåligt vi mådde, men socialtjänsten gjorde ingenting, berättar de.

Nu går syskonen till Europadomstolen med en klagan om brott mot mänskliga rättigheter, då socialtjänsten i Ljusdal vid 47 tillfällen inte ska ha följt lagen om att agera på en anmälan.

Tvillingarna har fyllt 19 år, mycket har de lyckats glömma.

– Men sveken har påverkat min självkänsla, säger Emil Engblom.

– Mest ledsen blir jag av att läsa läkarintygen, säger Linnea Engblom, där står svart på vitt hur vi mådde. Hur kunde de strunta i det?

Slutade leka

När deras mamma Lotta lämnade pappa 1998 var de tre år. Snart märktes att de inte mådde bra efter umgänget hos pappa. De kissade i sängen, slutade leka, klängde på mamma, var svårkontaktade.

Deras mamma vände sig till socialtjänsten med sin oro, men ingen barnpsykiatrisk utredning ansågs nödvändig. Socialtjänsten valde att se föräldrarnas konflikt som problemet.

Umgänget fortsatte, trots barnens protester.

– Vi grät och Jag minns att jag sprang ut i skogen och gömde mig, berättar Emil.

Då ställde deras mamma Lotta in umgänget och gjorde ytterligare en orosanmälan. Svaret blev återigen att ingen utredning behövdes, och att familjerätten skulle fortsätta ta hand om fallet.

Pappan tilldömdes boendet

En flerårig kamp inleddes. Intyg från psykolog och barnpsykiatrin gav oroväckande besked om att tvillingarna inte mådde bra. Mamma Lotta fortsatte vägra låta barnen åka till pappa.

Men umgänget måste till varje pris fungera, ansåg socialtjänsten och ökade pressen.

När tvillingarna var nästan fem tilldömdes i stället pappan boendet. Domstolsbeslutet skulle verkställas av polis.

Då valde deras mamma att gömma sig med barnen hos släkt och vänner. Hon blev anhållen i sin frånvaro och under två år levde de under rädsla för polisingripande. Vid ett tillfälle satt de i husarrest, med polisbilar utanför, innan tvångshämtningen ställdes in.

– Jag minns en ständig rädsla för polisbilar och att jag alltid cyklade fort hem, säger Emil.

Förlorade vårdnaden

Först efter fyra år och många turer öppnades en utredning. Två inhyrda konsulter kom fram till att tvillingarnas måste slippa leva utan rädsla. Deras mamma Lotta bedömdes som en mycket bra mamma medan pappan har brister i sin föräldraförmåga. Han förlorade vårdnaden.

Tvillingarna lever bra liv i dag. Men de har även börjat förstå hur de påverkats.

– Ingen trodde på oss när vi var små och vi har haft svårt att tro på oss själva i skolan, säger Emil. Jag har varit arg, och slagit sönder en massa saker.

För tre år sedan stämde deras mamma Ljusdals kommun på skadestånd för barnens lidande. De förlorade i tingsrätten.

– Domen ger oss inga svar, säger Linnea Engblom, och vi behöver svar för att kunna gå vidare.

Att få en prövning i Europadomstolen är svårt. Men advokat Jan Södergren menar att det finns stöd i praxis för att den svenska staten kränkt deras rätt till privat- och familjeliv som beskrivs i Europakonventionens artikel 8. Om utredningen gjorts tidigare hade de sluppit genomlida husarrest, och att leva gömda.

Tvillingarna hoppas att deras fall tas upp - och blir vägledande.

– Då kan vi hjälpa andra i samma situation. Myndigheterna måste följa barnskyddslagstiftningen och utreda ordentligt så att besluten blir för barnens bästa.