Låt psykologisk forskning lyfta skolan
Hur ska svenska skolans resultat förbättras? Vilka metoder ger bäst förutsättningar för inlärning? Hur ska de bästa studenterna lockas till lärarutbildningen, och hur ska de förberedas för arbetet, så att de kan hantera den stress och de krav som läraryrket ställer? Den som inte känner till hur den svenska utbildningsforskningen går till skulle kunna tro att dessa frågor besvaras utifrån psykologisk forskning om inlärning, motivation och stress. Men psykologiforskare är förvånansvärt osynliga i den svenska skoldebatten. Internationellt ser det annorlunda ut. Vid den ledande psykologikonferensen Association for psychological science i Chicago 2016 spelade utbildningsfrågor en viktig roll.
Ett huvudspår inom svensk pedagogisk forskning handlar om den psykosociala lärandemiljön i skolan. Men internationella jämförelser har funnit att svenska elevers trivsel i skolan faktiskt är ovanligt hög. Det stora problemet tycks i stället vara att detta förhållande inte verkar främja inlärning. Psykologisk forskning kan bidra till att man förstår dessa problem. Den visar bland annat att en positiv bild av verkligheten inte nödvändigtvis leder till goda resultat, utan ofta får motsatt effekt. Ju mer positiva bilder elever har om framtida betyg, desto sämre blir resultatet. Detsamma gäller för vuxna som kämpar med viktminskning, karriärutveckling eller sjukdomsbehandling. Optimism leder ofta till färre handlingar för att faktiskt nå de mål vi fantiserar om.
Annons:
I stället förordar psykologer något som kallas mental kontrastering. Det innebär att jämföra de positiva fantasierna med verkligheten, för att ge insikt i huruvida de kan realiseras eller ej och hur man ska göra för att åstadkomma detta. Sådana strategier har visat sig främja målförverkligande beteenden, eller – om målen är ouppnåeliga – en omprioritering till mer realistiska mål. Psykologiforskare har visat att mental kontrastering leder till att kritik upplevs konstruktivt, som en hjälp, i stället för som en personlig kränkning: Vad hindrar mig från att nå mina mål? Hur ska jag bete mig för att övervinna hindren?
Mental kontrastering bör inte förväxlas med gott självförtroende. Svenska barn vars lärare och föräldrar alltid berömmer dem går miste om den positiva effekten. I USA har forskare specialstuderat asiatiska elever, som i genomsnitt presterar bättre än barnen av europeisk härkomst, trots att de ofta har sämre socioekonomiska förutsättningar. Det som utmärker de asiatiska familjerna är att barnen har en stark målbild att jobba mot – ofta är barnen faktiskt rädda för att misslyckas. De positiva effekterna är dock ovedersägliga. Den svenska skolan, med sin omvittnade betygsinflation, bristande respekt för lärare och curlande föräldrar tycks vara i desperat behov av mental kontrastering: Är rädsla för att misslyckas möjligen en rimlig insats om det leder till goda strategier för att möta omgivningens utmaningar?
En vanlig kritik mot psykologisk forskning är att de psykologiska mätinstrumenten inte kan fånga upp relationella och emotionella processer som är viktiga för skolmiljön. Det är en förenklad bild som allt mer förlorar sin relevans. Ett exempel är emotionell intelligens, som innefattar förmågan att känna igen och förhålla sig till egna och andra personers känslor och intentioner. Emotionell intelligens är numera väl beforskat, och förmågan hänger samman med elevens utveckling i skolan.
Australiensiska forskare vid University of Swinburne gör i samarbete med skolor en storskalig intervention som syftar till att stärka den emotionella intelligensen. Genom snillrika övningar lär sig eleverna att uttrycka sina känslor, förstå hur känslotillstånd kan påverka beteenden och hur starka känslor kan dämpas.
Ungdomar med högre emotionell intelligens använder sig av bättre strategier för att hantera stressfyllda situationer och blir mindre utagerande. Forskningen används för att främja elevers motståndskraft för att övervinna stark stress eller ett trauma, såsom fattigdom, mobbning eller familjeproblem. Forskarna kallar det resiliens, en egenskap som också är viktig för lärare och som kan hjälpa dem att bibehålla sin motivation och arbetsglädje.
I den svenska skoldebatten ställs ofta psykologin och hjärnforskningen mot pedagogiken. För amerikanska hjärnforskare med intresse för skolan, exempelvis Jennie Grammer vid University of California, är detta en ofruktbar polarisering. Hjärnaktivitet kan inte lösa utbildningens viktiga frågor, men hjärnaktivitetsmetoderna kan ge oss ett nytt perspektiv på de många processer som tillsammans formar individens erfarenheter och förmågor i utbildningssystemet. Ofta kan hjärnavbildningsstudierna faktiskt vara lättare att genomföra än psykologiska tester, som ställer högre koncentrationskrav.
En växande trend i den psykologiska skolforskningen är att undersöka hur fattigdom kan påverka hjärnans utveckling, och hur detta leder till försämrade skolresultat. Två huvudspår är tydliga. Dels hänger fattigdom samman med en brist på intellektuellt stimulerande miljöer. Den leder till en gradvis förtunning av frontallobernas hjärnbark och en minskad koncentrationsförmåga. Dels ökar fattigdom risken för traumatiska händelser såsom våld och övergrepp. Sådana händelser leder till överaktivering av de emotionella hjärnregionerna och överväldigande känslor, som är svåra att hantera och som skapar beteendeproblem. Spåren i hjärnan är mätbara, och de kan användas för att förbättra riskbedömningar, samt för att utveckla och utvärdera hjälpinsatser.
Hur kommer den nya psykologiska skolforskningen att påverka skolans utveckling, och kommer den att få fäste i Sverige? Den svenska skolan behöver psykologin och hjärnforskningen för att ge evidensbaserade tvärvetenskapliga perspektiv och för att komplettera den existerande pedagogiska skolforskningen. På en skolmarknad med hård konkurrens om studenter bör det finnas incitament för framsynta aktörer att satsa på vetenskapligt utprövade metoder som ger goda resultat.
Internationell psykologisk forskning ger verktygen för att träna elevers målmedvetenhet, vässa deras emotionella intelligens, stärka lärares och elevers stresstålighet och övervinna de negativa effekterna av sociala problem. Det är hög tid att psykologiforskarna och skolvärlden börjar arbeta tillsammans för att hjälpa den svenska skolan.
Jonas Olofsson är docent och lektor i psykologi vid Stockholms universitet, pro futura scientia fellow vid Swedish collegium for advanced study och ledamot i Sveriges unga akademi. Hans artikel är hämtad ur Modern Psykologi 12/2016: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes)
