Misshandlade barn ska betala när de klagar

Sofia Rapp Johansson.

Idag är det tungt att vara jag, skriver Sofia Rapp Johansson, efter två hårda besked från rättssamhället Sverige: hon får ingen upprättelse.

Tvärtom är hon skyldig pengar.

Är det anständigt att barn som farit extremt illa måste betala när de klagar?

Trehundratusen ska Sofia och hennes syster snabbt skaka fram, eftersom staten i form av justitiekanslern, JK, kräver betalt för rättegångskostnader. Pengar de inte har. Regeringen kunde av nåd ha efterskänkt beloppet, men säger nej.

Denna tunga dag får systrarna även veta att Högsta domstolen inte beviljar något prövningstillstånd.

Målet stängs, historien tystas, dörrar stängs mitt i ansiktet på Sofia Rapp Johansson, vars skrivande ändå varit till samhällsnytta.

Hon har i flera böcker modigt beskrivit sin barndom, först när syskonen med socialtjänstens goda minne bodde med missbrukande föräldrar. Övergreppen fortsatte i otaliga fosterhem.

Debutboken "Silverfisken” från 2007 belönades med Katapultpriset, men Sofia ville mer.

Hon kunde inte som andra vanvårdade fosterbarn gå till Ersättningsnämnden - övergreppen mot henne började några år efter den magiska stoppgränsen 31 december 1980.

Då stämde hon staten för vanvården, och förlorade.

Hon och en syster anförde att Ingen skyddslag ju hade fungerat, ingen tillsyn satte stopp för de otaliga övergreppen. Men hovrätten ansåg det inte bevisat att statens tillsyn av socialtjänsten "... haft sådana brister att staten har åsidosatt sina förpliktelser enligt Europakonventionen." skrev hovrätten.

Att det alltid ska vara gratis att stämma staten är ingen bra idé. Korrekta kan besluten i fallet Rapp vara.

Men är de anständiga?

Ingen tror att Sofia hittar på, och tingsrätten skriver svalt i sin dom :"Det är inte ifrågasatt att Sofia Rapp Johansson och Hanna Rapp Johansson har haft en mycket besvärlig uppväxt."

När jag nu läser det lika svala brev från JK som nådde Sofia Rapp Johansson i dag ("Justitiekanslern får påminna om skyldigheten att ersätta staten...") så vänder det i sig mig.

Nej, det är inte anständigt.

Följ ämnen i artikeln