V: Systemfel bakom vräkningar av äldre

Larmet går. Under år 2015 genomfördes 211 vräkningar som gällde personer över 65 år i Sverige, en ökning med 19 procent mot året innan. Det visar färska siffror som Kronofogden tagit fram. Det är en skam.

Tidigare hade socialtjänsten bara enstaka vräkningsärenden om året som gällde äldre. Nu har socialtjänsten flera ärenden i månaden. Fler äldre lever isolerat, ofta utan anhöriga. Många är förvirrade och faller genom de allt större hålen i samhällets skyddsnät. Ingen håller koll på att de inte betalar hyran.

Under 2000-talet försvann 32 000 platser på äldreboenden i Sverige. Det som en gång utmålades som en fördel; att få lov att bo kvar hemma bland sina egna saker i en miljö man känner igen, har i dag blivit ett tvång för många äldre. De gamla ska till varje pris vårdas hemma, men väldigt många vill inte det.

De vill inte alls vara ensamma hemma hela dagarna och kvällarna, medan personal från hemtjänsten springer in och ut med matlådor och medicin, i jakt på sekunder och på väg nästa gamla person som väntar. Många äldre blir ensamma, lider av oro, ångest och depressioner.

I dag behöver 9 400 gamla så mycket hemtjänst att de betraktas som extremfall, vilket är en fördubbling på mindre än tio år. Den nya statistiken från Socialstyrelsen visar att över 3 000 personer behöver ständig hjälp av hemtjänsten, dag och natt.

Det handlar om gamla och sjuka kvinnor och män så vårdbehövande att de tidigare, före alla nedskärningar, skulle ha vårdats på sjukhus eller äldreboende.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete, är en av dem som ifrågasätter om det ens är ekonomiskt för de kommuner som prioriterar hemvården så hårt som i dag och skär ner på platserna på äldreboenden.

Behöver den äldre väldigt mycket hjälp av hemtjänsten blir det i stället ofta dyrare för kommunen att ge hjälpen i hemmet i stället för att låta den gamla flytta in på ett äldreboende.

Äldre multisjuka som bor ensamma hemma hamnar inte sällan på akuten. Tillstånd som kunde åtgärdas på ett äldreboende med utbildad personal leder i stället till akutens långa väntetider.

Kommunernas biståndsbedömning ser helt olika ut beroende på ekonomi och hållning och även inom stadsdelar kan det skilja sig åt. Det är stora skillnader som handlar om ekonomi vilket innebär att socialtjänstlagen delvis sätts ur spel.

Variationerna är i nuläget för stora och det krävs en större samsyn och att lagstiftningen efterlevs. De äldres rätt till en trygg ålderdom varken kan eller får kompromissas bort.

Det blir bara billigare att ge hjälp i hemmet om de gamla ges mindre hjälp. Vilket dessvärre i en del kommuner verkar vara vad som sker. För Vänsterpartiet är den här utvecklingen oacceptabel. Socialtjänstlagen slår fast att kommunerna ska se till att äldre med omfattande omsorgsbehov har rätt till en plats på ett särskilt boende.

Vi kan också tydligt se att det här är både en klassfråga och en feministisk fråga. Den som inte har röststyrka eller pengar att köpa sig extra hjälp, missgynnas ännu mer än andra äldre i dagens system.

Vänsterpartiet menar att det inte är rimligt att de äldre inte erbjuds plats på äldreboenden när de uttryckligen vill flytta dit. En gammal människa som har jobbat och slitit ett långt liv ska inte behöva vänta på att få en demensdiagnos för att få en plats.

Det är tydligt att vi har att göra med både resursbrist, där kommunerna på längre sikt behöver få ökade anslag för att kunna anställa mer personal i äldreomsorgen.

Och ett systemfel. Vi har betydligt fler äldre och sjuka människor som inte passar in i kommunernas kvarboendekalkyl. De vill ha äldreboenden, och då måste vi göra det möjligt för dem att få bo och leva där.

Vänsterpartiet vill därför ha en översyn av vad som gäller vid bedömningarna för att gamla i vårt land ska få en plats på äldreboende. Dessutom bör sanktionsmöjligheter utredas.

Så här kan det inte fortsätta.

Karin Rågsjö, vårdpolitisk talesperson (V)