Antalet svenskar som får försörjningsstöd från socialtjänsten för sitt uppehälle var 2014 uppe i omkring 230 000 personer. Akademikerförbundet, som organiserar landets socialsekreterare, slog i en rapport från förra året fast att omkring hälften av dem med försörjningsstöd inte hade något annat socialt problem än att de var arbetslösa och saknade arbetslöshetsförsäkring, alternativt hade för låg ersättning från a-kassan.
De rödgröna partierna har under två mandatperioder gått till hårt angrepp mot alliansen för tidsgränsen i sjukförsäkringen (vilken leder till att sjuka människor klassas som arbetslösa) samt försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen. I höstens budgetproposition för 2016 är det nu upp till bevis för de rödgröna. De har redan avslöjat att taket i a-kassan kommer att höjas, men hur blir det med kvalificeringskraven för a-kassan och tidsgränsen i sjukförsäkringen?
Förra veckan presenterade LO-förbunden sitt gemensamma svar på den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. De 14 LO-förbunden är eniga och slår fast att kvalifikationskraven bör mjukas upp, så att människor får a-kassa vid arbetslöshet och sjukpenning vid sjukdom, i stället för att tvingas till socialtjänsten.
– Vi är väldigt kritiska till att försörjningsstödet blivit den nya a-kassan. Regeringen borde tillsätta en ordentlig översyn om det här samspelet. Man hamnar i en betydligt allvarligare beroendesituation hos socialtjänsten än om man är inkluderad i ett försäkringssystem, säger Kjell Rautio, välfärdsforskare på LO.
Den svenska sociologen Tapio Salonen har i sin forskning påvisat hur försörjningsstödet påminner allt mer om fattigvården från förra seklets början, hur det stigmatiserar och låser fast människor i fattigdom och utsatthet.
– För arbetarklassen och dem med osäkra anställningar är det här en frihetsfråga. Idag ser vi ett fattig-Sverige som vi inte sett sedan välfärdspolitiken började byggas ut på 40-talet, säger Kjell Rautio.
Orimlig arbetsbörda
Wanja Astvik, arbetslivsforskare på Stockholms universitet, menar att landets socialsekreterare går på knäna till följd av att allt fler söker sig till socialtjänsten för hjälp och stöd, samtidigt som budgetstyrningen i regel är kommunernas viktigaste mål för socialtjänstens verksamhet. I intervjustudier med socialsekreterare och chefer på olika nivåer framgår att den hårda budgetstyrningen i realiteten leder till att medarbetarna ständigt tvingas ta ställning till hur de ska skära ned på hjälpen och avgränsa klientgrupperna.
– Jag har intervjuat socialsekreterare över hela landet som vittnar om att tonvikten i arbetet ligger på att hålla den allt för strama budgeten. Det här är väldigt allvarligt, eftersom det drabbar de allra svagaste i samhället. Det yttersta ansvaret ligger hos politikerna, säger Wanja Astvik.
Personalomsättningen inom socialtjänsten är enorm, till följd av att allt mer ansvar för klienterna läggs i knäet på de enskilda socialsekreterarna.
– Medarbetarna försöker kompensera bristen på resurser genom att jobba livet ur sig, men det är inte hållbart i längden. De som inte säger upp sig till följd av moraliska konflikter tvingas finna kvalitetssänkande strategier för att överleva. Ribban sänks för vad som anses vara god kvalitet, säger Wanja Astvik.
Ovanpå det råder ofta en tystnadskultur inom socialtjänsten. Intern kritik accepteras inte.
– De som lyfter problemen ses som illojala, säger Wanja Astvik.
Heike Erkers, förbundsordförande på Akademikerförbundet, är djupt engagerad i frågan och har under tre års tid föreläst över hela landet om socialsekreterarnas alarmerande arbetssituation.
– Det här är en extremt lojal grupp som jobbar sig rakt in i väggen. Vi ser hur socialtjänsten, som är samhällets sista skyddsnät, dräneras på resurser. För de arbetslösa med försörjningsstöd blir huvudfokus inte hur de ska finna ett jobb, utan hur de ska klara sin försörjning. Ytterst handlar det här om barnen, vad händer med nästa generation, säger Heike Erkers.
Dagens ETC har sökt ansvarig minister för en kommentar.
Läs också: Många socialsekreterare lämnar yrket
