Zara Larsson, låt inte dom jävlarna ta dig!
HUR FAN KAN DU GÖRA SÅ DÄR? väste den prydliga medelålders mannen i Mölnvik när jag la en slant i en EU-kopp, och ja, det var sommaren 2015, inga konstigheter. Sommaren 2015 kommer ristas in i historieböckerna som den regnigt blåbruna tid då hat blev politiskt korrekt, igen.
Vi är många som sett det komma och hånats för alarmism, andra verkar tagna på sängen. Möjligtvis hade de inte förstått allt hat och hot som i åratal nått kvinnor, invandrare, antirasister och feminister via nätet.
Världsfrånvända goddagspiltar togs på sängen när proppen gick ur i en perfekt hatstorm skapad av nedläggningshotade medieföretag som anställt hatfjäskande opinionsbildare för att få nätklick, av billig och undermålig opinionsundersökningsjournalistik som ständigt rapporterade framgångar för hatarnas favoritparti Sverigedemokraterna.
De politiska sidorna på Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten konkurrerade under sommaren ut Dagens Industri som de hatande männens favoritläsning, efter rasist-avloppen Avpixlat och Flashback. SvD:s politiska redaktör Tove Lifvendahl bör inte vara bekväm med att ha låtit redaktionen ha svettig grabbfest ihop med nätets ”sanningssägare” om Ikeamördare, pressetiska regler och ensamkommande flyktingbarn.
Inte heller GP:s en gång så ståtlige ägare Peter Hjörne bör vara bekväm med att ha smutsat ned ett fint liberalt varumärke med högerpopulism i ett desperat försök att rädda ekonomin.
Och att delar av självaste traditionellt antirasistiska Bonniers löper med de bruna krafterna är too fucked up even to think about, som Tony Soprano sa, när han misstänkte att prästen låg med fru Carmela.
Vad stora tidningar skriver betyder något. Det är inte festliga studentspex. Det är banalt enkelt att kortsiktigt få ihop klickekonomin genom att skriva ”I Sverige är vi rädda för sanningssägare”, som Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg, men alla med ett minimum av historiskt minne vet att när borgerligheten myser med fascismen slutar det med sammanbrott. Då tippar det över.
Detta började hända sommaren 2015, skamlöshetens sommar. Humanism och solidaritet sammanfattades av det nya skällsordet ”godhet” och det blev accepterat att visa en trevlig Facebook-bild på räksallad i motljus för att i nästa stund kalla en rom, jude eller muslim för en insekt som bör utrotas.
Och varför inte, när självaste Sveriges Riksdags andre vice talman Björn Söder (SD) skyllde ett vansinnesmord på förre statsminister Fredrik Reinfeldts (M) invandringspolitik i ett säreget äckligt Facebook-inlägg.
Hatet dubbades av det borgerliga opinionsetablissemanget till pk och rasisternas självförtroende växte i takt med SD:s påstådda framgångar. Mediekrisens klickpanik, borgerlig makthunger och sedan länge växande klassklyftor skapade den vidriga sommaren 2015. Männens hat mot artisten Zara Larsson, 17 år, var inte början, det var fortsättningen. Det fanns ingen skam kvar längre. Det är numera pk att verbalt attackera någon som rensar fickorna på småpengar och ger till en EU-migrant. Det är en stor kamp nu.
Något säger mig att sommaren inte är slut. Låt inte dom jävlarna ta dig, låt inte dom jävlarna tysta dig.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.