1. Peter Englunds debut som ständig sekreterare, när han 2009 presenterade Hertha Müller på svenska, engelska och tyska – iförd grå kavaj med matchande jeans. Englund har senare berättat att han ville slippa byxor "som klämmer på fel ställen" och inför det okonventionella klädvalet tänkte "what the fuck, jag tar nåt jag trivs i".
2. Expressenlegendaren Tommy Schönstedt sliter fram en löpsedel med Hertha Müllers namn två sekunder efter att Englund sagt hennes namn och hojtar över bruset i Börshuset: "FÖRST MED NYHETEN!"
3. Domedagsstämningen på Aftonbladets Kultursida efter att Mario Vargas Llosa vunnit 2010. En skribent menade bestämt, något överdrivet, att priset var "ännu en seger för högern och Sverigedemokraterna" (formuleringen raderades senare i nätversionen).
4. Journalistuppbådet inne i Tomas Tranströmers lägenhet på Södermalm 2011. Poeten hade stängt in sig i ett rum och i brist på annat började vi intervjua hans personlige assistent, en mycket vänlig man vid namn Mustafa, som dock inte ville uttala sig om författarskapet.
5. Kritikern Jesper Högströms förnöjda ansiktsuttryck när han visade upp sin Mo Yan-bok i Börssalen 2012. I ett rum fullt av nollställda kulturjournalister var han den enda som hållit koll på vadslagningslistorna och satsat på rätt häst.
6. Apropå vadslagning: Lurendrejaren som ringde upp kollegan Gunilla Brodrej 2013 för att meddela att han tjuvlyssnat på Ebba Witt-Brattström i Berlin och hört henne skvallra om att Bob Dylan skulle få priset. "Nu ska jag gå och sätta in 10 000 kronor på vadslagningsbyrån!" trumpetade han och uppmanade oss generöst att göra detsamma.
7. Ångesten 2014 när jag upptäcker att vi missat att recensera Patrick Modianos senaste bok. Men det löste sig. Förstås.
