Det växande hatet mot svensktalande i Finland

Hela sin uppväxt har Siri och hennes vänner lärt sig att man ska undvika att prata svenska på vissa platser och vid vissa tider – nu sker det automatiskt. Hon är 18 år, går på en skola med estetisk inriktning, spelar handboll på fritiden och är en av många Helsingforsbor som har svenska som modersmål.

– Vi är en minoritet som inte syns, så om man sitter tyst märks det inte att man är finlandssvensk, säger Siri Rosenström.

Ibland är inte ens tystnaden ett tillräckligt starkt skydd. En morgon sitter Siri Rosenström på spårvagn 8 på väg till skolan, den som också kallas för pummi-spårvagnen, alkis-spårvagnen. Hon läser en bok på svenska. Bredvid henne sitter en äldre man som luktar alkohol.

– Han börjar väsa skällsord mot mig. Hurri, "svenskjävel", kallar han mig. "Flytta hem, försvinn från vårt land!".

Hon känner sig utsatt och rädd. Hon kliver av på nästa hållplats och väljer att gå den sista biten till skolan.

Att känna sig hotad som finlandssvensk i Finland är Siri Rosenström inte ensam om. Det framkommer i en kartläggning som JMK (enheten för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet) gjort, där 412 finlandssvenskar svarat på enkätfrågor.

295 av 412 uppger att de någon gång känt sig hotade eller utsatta på grund av sin finlandssvenska identitet.

244 av 412 har någon gång blivit hotade eller utsatta för fysiskt eller verbalt våld på grund av sin finlandssvenska identitet.

 Ett läge som inte ser ut att bli bättre – fler än hälften tycker att situationen har förvärrats de senaste tio åren.

I enkäten är det många som pekar ut det politiska partiet Sannfinländarnas framväxt som en orsak till att situationen för finlandssvenskar har blivit mer otrygg. Partiet har växt snabbt det senaste decenniet och är sedan valet 2011 Finlands tredje största parti. De förknippas starkt med motståndet mot det svenska språket.

– Det språkliga klimatet har blivit sämre de senaste tio åren. Det har blivit mer aggressiva toner och kritisk diskussion kring svenskans ställning. Det är mycket bekymmersamt att människor inte vågar prata sitt eget modersmål på gatan. Det leder till att det svenska språket riskerar att marginaliseras allt mer, säger statsvetaren och forskaren Pasi Saukkonen.

Sannfinländarnas språkpolitiska program syftar till att ta bort den obligatoriska svenskan

Det parti som brukar förknippas med finlandssvenskarna är Svenska Folkpartiet, SFP. Det är ett förhållandevis litet parti som vid riksdagsval samlar mellan fyra och fem procent av rösterna, ungefär samma andel som det finns finlandssvenskar i landet, men som trots det suttit i regeringsställning tillsammans med andra partier de senaste 36 åren – innan valet 2015.

Valet i fjol ledde nämligen till ett maktskifte. Centern blev valets stora vinnare och bildade regering tillsammans med Samlingspartiet och Sannfinländarna. SFP förlorade därmed sin plats i regeringen, vilket väckte oro hos många finlandssvenskar.

– Att SFP suttit i regeringen har varit en garant för svenskans ställning. Nu när partiet inte finns med riskerar situationen att bli en helt annan. Framför allt när vi samtidigt har Sannfinländarna vars språkpolitiska program syftar till att ta bort den obligatoriska svenskan, säger Pasi Saukkonen.

I maj 2013 trillar ett mejl in i Bettina Sågbom-Eks inkorg. Hon är journalist och programledare på svenska delen av tv-kanalen Yle. Avsändaren är anonym men budskapet tydligt.

– Det stod att om jag inte skulle sluta med min "svenskpropaganda" skulle avsändaren slå ihjäl mig och mina familjemedlemmar "med sådan kraft att blodet ska stänka ända till Sverige", säger Bettina Sågbom-Ek.

Hon visade mejlet för sin familj och i samråd med maken valde hon att låta Yles säkerhetsavdelning utreda hoten. Dessutom skrev hon om mordhotet på Twitter. Det fick två tydliga effekter: Fler mordhot – men också att fler personer trädde fram och berättade om liknande erfarenheter.

– Det blev lite av en vändpunkt, folk blev medvetna om problemet och många satte ner foten och sa att "nu får det vara nog!".

I dag är det inte bara i mejl och på sociala medier som Bettina Sågbom-Ek och andra finlandssvenskar i offentligheten får uppleva hat.

Vi har vant oss vid att det är så här, nu kan du även mitt på ljusa dagen råka illa ut om du pratar svenska på stan

– Tröskeln har höjts. Vi har vant oss vid att det är så här, nu kan du även mitt på ljusa dagen råka illa ut om du pratar svenska på stan och fel person hör det. Det behöver inte vara några aggressiva ungdomsgäng eller män i Soldiers of Odin-jackor som reagerar – det kan vara nästan vem som helst.

För trots att de svenskspråkigas rättigheter är lagstadgade och på papperet jämställda de finska, är deras ställning i praktiken en helt annan. När Bettina Sågbom-Ek hälsar på vakterna i säkerhetskontrollen till svenskspråkiga Yles lokaler växlar hon automatiskt över till finska, trots att alla kan åtminstone grundläggande svenska.

En av de stora språkfrågorna i Finland handlar om den obligatoriska tvåspråksundervisningen. I finskspråkiga skolor är svenskan obligatorisk från årskurs sju, och kallas av kritikerna för pakkoruotsi, tvångssvenskan. Svenskspråkiga elever läser också obligatorisk finska, men de börjar oftast redan i årskurs tre. Politiskt drivs avskaffandet av skolsvenskan främst av Finskhetsförbundet och av Sannfinländarna, men frågan är levande även i andra partier.

Två år innan riksdagsvalet 2015 samlade ett medborgarinitiativ för att avskaffa tvångssvenskan med god marginal in de 50 000 namnunderskrifter som krävs för att riksdagen ska tvingas ta upp en fråga. Bakom initiativet stod föreningen Fritt språkval, Sannfinländarna, Finskhetsförbundet och Samlingspartiets ungdomsförbund. Debatten som följde blev hätsk, men i mars 2015 beslutade riksdagen med klar majoritet att avslå medborgarinitiativet.

Nu har ett nytt liknande initiativ väckts igen och kommer efter att namnunderskrifterna samlats in att återigen behandlas i riksdagen, en riksdag där maktbalansen har skiftat sedan senast. Utgången av riksdagens beslut är svår att avgöra, men klart är att det nu finns starka krafter inom regeringen som gärna skulle avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen.

Sebastian Stjernvall växte upp i den lilla byn Sulkava några mil norr om Helsingfors och var ensam svensktalande under hela sin skolgång. Han ser tillbaka på skoltiden som ett rent helvete.

– I omklädningsrummet efter gymnastiklektionerna brukade de knuffa runt mig och kasta sina smutsiga kalsonger och strumpor på mig samtidigt som de skrek skällsord till mig.

Allra värst var det efter skolan.

– Det dröjde alltid en halvtimme innan skolbussen hem till Sulkava kom. Det var en halvtimme för dem att göra vad de ville. De brukade samlas vid rökplatsen och kasta sten på mig när jag gick till busshållplatsen. Jag lärde mig snabbt att gå själv in till centrum och ta en senare buss.

Jag förstod inte vad som var problemet, det slog mig först i högstadiet att det var rasism det handlade om

I dag bor Sebastian Stjernvall i Helsingfors, där han har hittat en plats bland andra finlandssvenskar. Precis som de flesta andra svenskspråkiga märker han av föraktet även i huvudstaden, men mår trots det mycket bättre i dag. Han har lämnat den jobbigaste tiden i Sulkava bakom sig, även om ungdomens sår finns kvar.

– Det var väldigt tungt under skoltiden. Jag förstod inte vad som var problemet, det slog mig först i högstadiet att det var rasism det handlade om. Innan trodde jag alltid att jag blev retad för min personlighet, säger han.

Finlandssvenskarna har alltid setts som ett folk med mer pengar än sina finsktalande landsmän. I hörnet av huvudgatorna Alexandersgatan och Mannerheimvägen, i de finaste kvarteren av Helsingfors, ligger Nordens största varuhus, Stockmann – en symbol för svensktalandes välstånd och historiska betydelse i Finland. Ett stenkast längre ner längs gatan från Stockmann ligger Karl Fazer Café, ett annat exempel på ett finlandssvenskt storföretag i en lista som kan göras lång.

På Svenska handelshögskolan i Helsingfors, i folkmun kallad Hanken, utbildas morgondagens finlandssvenska finanselit. Styrelseordförande är den finlandssvenske finansmannen Björn "Nalle" Wahlroos, tidigare elev på Hanken. På väggen finns inskriptioner över donatorer till skolan. Finlandssvenska privatpersoner, stiftelser, fonder och företag har alla bidragit med pengar.

Bland donatorerna finns Fazer så väl som några av de stiftelser som äger Stockmann. Enorma summor pengar har samlats i ungefär 480 olika stiftelser under Svenska kulturfonden, och varje år betalas hundratals miljoner kronor ut till olika projekt och verksamheter relaterade till Svenskfinland. Men kontrollen över pengarna är koncentrerad, drygt 200 personer sitter i två eller flera styrelser och den allra mest aktiva sitter i hela tio styrelser. För den typiske finlandssvensken är det långt till miljonerna.

Julia Brink är uppväxt i den lilla staden Pargas söder om Åbo, ett samhälle med en svenskspråkig majoritet. Hon minns hur finsktalande gäng kunde komma till Pargas för att mucka gräl med finlandssvenskar. "Ni har ingenting här att göra, i Finland pratar man finska", var ofta budskapet. Ibland kunde det bli riktigt hotfull stämning.

– En gång när jag var runt 15 år kom det ett gäng 20–25-åringar emot oss beväpnade med järnrör. De började mucka gräl och det blev väldigt hotfullt. Som tur var kom polisen och avbröt det.

I Sverige behöver jag inte tänka på vid vilka tillfällen jag kan prata svenska

I dag bor inte Julia Brink kvar i Finland. Hennes man fick jobb i Sverige, och sedan fyra år bor hon i Stockholm. Därmed är hon en del av den finlandssvenska flyttvågen till Sverige, som nått toppnivåer under de senaste åren. Kunskaperna i det svenska språket, den ekonomiska utvecklingen och den hotfulla stämning som råder i Finland är bidragande orsaker till att fler finlandssvenskar väljer att flytta till andra sidan Östersjön.

Julia Brink känner oro över den finlandssvenska framtiden.

– I Sverige behöver jag inte tänka på vid vilka tillfällen jag kan prata svenska, det hade jag nästan glömt. Det är skönt att slippa tänka på det mer.

Hatet mot finlandssvenskarna går långt tillbaka i tiden och mycket talar för att situationen blir allt värre. Statsvetaren Pasi Saukkonen är övertygad om att något behöver göras.

– Först och främst måste man vara tydlig från staten och politikens håll med att hot och trakasserier mot finlandssvenskar och svensktalande inte tolereras, säger han.

Sannfinländarnas intåg och SFP:s sorti ur den finska regeringen, allt fler höjda röster för att ta bort den obligatoriska skolsvenskan och misslyckandet med att garantera kontakt på svenska med statliga myndigheter har gjort att många i den svensktalande befolkningen är mycket oroliga över sitt språks framtid. Det breda folkliga missnöjet mot obligatorisk undervisning i svenska språket har nu stöd från starka politiska krafter inom regeringen.

Det finns en stor risk att svenskans ställning blir allt svagare och att situationen blir mer och mer polariserad

Den ekonomiska situation som Finland, liksom många andra europeiska länder, i dag tvingas hantera riskerar att ställa grupper mot varandra. I finska kommuner tvingas politikerna spara in pengar och fatta svåra beslut. Ska den svenskspråkiga eller den finskspråkiga skolan renoveras? Vilka bussturer ska dras in? Pasi Saukkonen delar oron för finlandssvenskarnas framtid.

– Det finns en stor risk att svenskans ställning blir allt svagare och att situationen blir mer och mer polariserad. Fortsätter det så här kommer svenskans ställning i Finland vara mycket sämre i framtiden, det är jag säker på.

Siri Rosenström är stolt över sin finlandssvenska identitet. Nästan hela hennes umgängeskrets består av svensktalande. Uppdelningen börjar tidigt. På förskolan delade de svenskspråkiga barnen skolbyggnad med de finskspråkiga barnen, men hade olika dörrar. När de var ute på dagisgården och lekte blev uppdelningen tydlig. De svensktalande barnen lekte på ena halvan av gården och de finsktalande på den andra.

– Ibland kunde det hända att man stötte på varandra när man åkte rutschkana. Det fanns inget fysiskt staket, men man gick ändå inte över till den andra sidan, berättar hon.

Nu drömmer Siri Rosenström om att bli polis, men det finns ett hinder.

– Polisutbildningen i Finland är på finska. Jag måste förmodligen flytta till Sverige för att kunna utbilda mig till polis.

HAMPUS FURUBACKE

MAX RICHNAU

ARON SÖDERSTRÖM

Texten är publicerad via ett samarbete med enheten för journalistik, medier och kommunikation, JMK, vid Stockholms universitet.

RÄTTELSE: I faktarutan "Svenska språket i Finland" stod felaktigt att Finland bestod av 415 kommuner. Efter sammanslagningar av kommuner det senaste decenniet finns det numera 317 kommuner i Finland.