Ljusa framtidsutsikter tack vare invandringen

När SCB vid millennieskiftet år 2000 presenterade sin befolkningsprognos för det närmaste seklet var det en påtagligt mörk bild av Sveriges demografiska framtidsutsikter. Den stora befolkningsökning som präglat 1900-talet skulle ta slut. I stället stod vi inför en utveckling där antalet äldre skulle öka snabbt medan den arbetsföra befolkningen skulle stagnera. Läget var bekymmersamt eftersom nya analyser visade att dessa trender skulle medföra stora ekonomiska problem. Den ekonomiska tillväxten skulle upphöra, det fanns risker för en kollaps av bostadsmarknaden, de offentliga utgifterna skulle växa kraftigt och skatteintäkterna riskerade att minska.

I Europa var Sverige ett av de länder som tidigast uppmärksammade dessa hotfulla trender, delvis tack vare insatser från Institutet från framtidsstudier som låg långt fram när det gällde analyser av hur demografiska förändringar påverkar ekonomin.

Insikten om att en åldrande befolkning riskerade att skapa ekonomiska problem kom i viktiga avseenden att prägla svensk politik under det första decenniet efter millennieskiftet. Ett exempel är jobbskatteavdragen vilka lanserades som ett sätt att göra Sverige bättre rustat för att möta en åldrande befolkning. Oron för arbetskraftsförsörjningen torde också ha påverkat migrationspolitiken. Vid EU-utvidgningen avstod Sverige från att införa övergångsregler som skulle ha begränsat invandringen från de nya medlemsländerna. Sverige är också det enda land i Europa som har öppnat upp för allmän arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.

Sverige har också haft en mer generös tillämpning av asyllagstiftningen än de flesta jämförbara länder. Även om migrationspolitiken också har påverkats av andra avväganden så har den generösa invandringspolitiken också byggt på en i grunden positiv inställning till demografisk expansion.

Resultatet av denna politik är att befolkningen, istället för att stagnera, har vuxit med rekordfart under det senaste decenniet. Istället för den nettoinvandring på runt 15 000 per år som SCB räknande med år 2000 har den istället under de senaste tio åren varit nästan fyra gånger så stor: i genomsnitt 59 000 per år. Den stora invandringen betyder att Sveriges demografiska framtidsutsikter ändrats.

Ja, de äldre kommer fortfarande bli fler, men tack vare invandringen har vi också fått en kraftig ökning av den arbetsföra befolkningen. De flesta invandrade är yngre än 40 år och det betyder att det dröjer 30-40 år innan de går i pension. Man kan alltså säga att Sverige har lyckats med det ingen trodde var möjligt år 2000; nämligen att på ett radikalt sätt ändra den åldersstruktur som då tycktes skriven i sten.

Men vad betyder denna ändrade demografiska struktur för Sveriges ekonomiska framtidsutsikter? För att besvara den frågan har vi gått tillbaka till de modeller som åren runt millennieskiftet avvändes för att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna av befolkningens åldrande. I dessa modeller har vi sedan bytt ut Statistiska centralbyråns (SCB:s) gamla prognoser och ersatt dem med framskrivningar som bygger på den faktiska invandring som Sverige har haft från år 2000 och framåt. Effekten blir dramatisk. Enligt den gamla prognosen skulle den snabba ökningen av andelen äldre i samband med fyrtiotalisternas pensionering leda till ett kraftigt fall i den ekonomiska tillväxten och under den andra hälften av 2020-talet skulle den ekonomiska tillväxten bli negativ.

Genom att invandringen blivit större än beräknat har försämringen i åldersstrukturen bromsats upp. Den ekonomiska tillväxten kan fortfarande bli svagare än den var under början av 2000-talet, men den kommer att vara nästan en procentenhet högre än utan den högre invandringen. Om prognosen slår in kommer vi att inte behöva uppleva negativ tillväxt. Ännu bättre ser framtidsutsikterna ut om Sverige även fortsättningsvis får en så pass stor nettoinvandring som SCB räknade med i sin prognos från 2015. Då kan vi enligt modellerna räkna med en hälsosam BNP-tillväxt på runt 2 procent per år under de närmaste 40 åren och slippa det fall i BNP som prognoserna från millennieskiftet pekade på.

Ger då de prognosmodeller som vi använt en rättvisande bild? Ett frågetecken är att de modeller vi nyttjat bygger på skattningar som gjordes för omkring 15 år sedan. Dessa behöver uppdateras för att vara användbara idag. Ett annat frågetecken är om våra modeller är användbara också när andelen invandrare är högre än tidigare. Detta är frågor som framtida forskning får besvara. Det viktiga med våra analyser är istället att de pekar på en mycket stor tillväxtpotential tack vara den högre invandringen. Om Sverige lyckas tillvarata de många arbetsföra människor som invandrat så kan de bygga ekonomin och därmed Sverige starkt igen.

På kort sikt innebär det stora antalet asylsökande som kom 2015 en stor utmaning. Men de kostnader dessa människor medför idag kan ses som en investering som på sikt kan ge stor avkastning.

Att en stor invandring kan påverka ekonomin positivt betyder inte att man ska blunda för de utmaningar som vi på kort sikt ställs inför. Slutsatsen av vår rapport är därför inte att vi kan slå oss till ro och lugnt vänta på att invandringen ska ge ekonomisk avkastning. Ekonomisk tillväxt i sig gör inte ett samhälle lyckligare. Istället krävs det fortsatta ansträngningar för att de nya människor som kommit ska kunna hitta sin plats i det svenska samhället. Det krävs också ökade ansträngningar och en klokt utformad politik för att de ekonomiska vinster som invandringen medför ska kunna fördelas på ett rättvist sätt i befolkningen.

Bo Malmberg, professor i Kulturgeografi vid Stockholms universitet, författare till en rapport ”Invandringens effekter på Sveriges ekonomiska utveckling” utgiven av Delegationen för migrationsstudier (Delmi).