Tonen mot Ryssland var hård under förra helgens toppmöte i FN:s säkerhetsråd. Landet begår krigsbrott, sa Frankrikes FN-ambassadör och fick medhåll av USA och Storbritannien. Människorättsorganisationen Amnesty har tidigare rapporterat att Ryssland bombar civila.
”Det är värre än ett slakthus”, har FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon sagt.
För en vecka sedan började Syrien och Ryssland att försöka återta den östra delen av den syriska staden Aleppo.
Den motvilliga vapenvilan som slöts mellan USA och Ryssland är i praktiken bruten.
Med hjälp av ryssarna bombar nu Assadstyrkorna skolor och sjukhus. Bristen på dricksvatten är akut eftersom vattenledningar pulveriserats.
Det finns inte läkare nog att vårda skadade. Hjälporganisationer kallar situationen för mardrömslik.
Det är en medveten strategi. Diktatorn Bashar al-Assad, som förutom av Ryssland stöds av Iran och Hizbollah, tjänar på att konflikten fortsätter.
Och den syriska regimen har samvetslöst utsatt civila för gasattacker och bombräder.
Men Ryssland låtsas inte om katastrofen. I själva verket har man deltagit fullt ut. Det var troligtvis ryska plan som bombade en FN-konvoj nyligen.
I stället pekar man på att USA, som stöder den syriska oppositionen och vad som påstås vara moderata rebeller, spelar islamister i händerna.
Att bekämpa terrorism är viktigast, enligt Ryssland. Men ryska bomber regnar inte över IS-krigare i första hand. De faller över civila.
Som alltid är Rysslands egenintresse prio ett. Den syriska regimen är en viktig allierad. Relationen sträcker sig tillbaka till Sovjettiden.
Rysslands enda stora utländska örlogsbas ligger i syriska Tartus, och landet är en stor vapenexportör till Syrien.
Därför är det Ryssland som sitter på nyckeln till en stor del av krigets lösning.
Men om Putin inte kan garantera att hans gode vän Assad går segrande ur striden kommer alla framtida vapenvilor förmodligen att bli tillfälliga.
Västvärlden måste markera. Inte bara mot Assad och terroristerna i Islamiska staten och al-Nusrafronten, utan också mot Putin.
Världsledarna har förvisso fördömt det ryska agerandet. Men från civilsamhället är det märkligt tyst.
När USA gick in i Irak hördes högljudda protester.
Nu hör vi inga kampanjer från vänsterhåll. Inga massprotester på gatorna.
Var är exempelvis den svenska fredsrörelsen? För tillfället verkar den mest förfasas över att kurdiska Peshmergastyrkor använder svenska vapen för att bekämpa IS.
"Ju fler vapen, desto värre konflikt", säger Svenska Freds ordförande.
Om Rysslands agerande hörs knappt ett knyst.
Läs också: Johannes Forssberg: Fredsaktivisterna är tysta när Putin bombar
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor