Moralisk uppfostring får kritik
Granskning av socialbidragstagare
Förra sommaren trappade regeringen upp kampen mot de arbetslösa genom att göra den så kallade Landskronamodellen nationell. Det blev fritt fram för kommunerna att tvinga även vuxna arbetslösa socialbidragstagare till gratisjobb, något som tidigare bara de unga utsatts för.
Det skedde stick i stäv med forskningen på området, som tyder på att den typen av kravställande och sanktioner i bästa fall är verkningslöst och ibland rent av kontraproduktivt.
Nu får kritikerna av denna återgång till den gamla fattigvårdens moraliska uppfostringsfasoner ytterligare understöd. I en artikel i nya numret av Socialvetenskaplig tidskrift presenterar socialforskaren Jenny Nybom en studie av 351 socialbidragstagare. Några har fått utbildning och annan resursstärkande aktivering, några har tvingats jobba, eller jobbaktivering som byråkratbegreppet lyder. En del har hotats med eller utsatts för sanktioner, andra inte.
Med den försiktiga forskarens alla förbehåll fastslår Nybom att det som funkar absolut sämst är kombinationen jobbaktivering och sanktioner.
Det vill säga om syftet är att folk faktiskt ska lämna sitt bidragsberoende.
Om syftet däremot - men det är förstås min egen tes - är att bryta ner folk och att avskräcka dem från att överhuvudtaget utnyttja sin rätt att söka socialbidrag, ja då är hårda sanktioner säkert effektiva.
