Våldtäktsoffer används som slagträ i debatter om migrations- och asylpolitiken på Internet i sociala medier, det är något som jag irriterar mig på eftersom jag blev utsatt för det i Châtelet, centrala Paris. Det är inte av omtanke för svenska kvinnor som våldtäktsoffren används i sociala medier när det gäller att beskydda dem. Det känns verkligen som om en del män säger: rör inte våra kvinnor, ty de är våra ägodelar.

Jag tänker inte dra fram alla artiklar, det är min empiri som jag har sett i flera år på Internet, framförallt i debatter om asylanter, det finns en gemensam nämnare i våldtäktsfallen och det är 98% av dem begås av män, vilket inte betyder att alla män begår dessa våldtäkter.

Ja, det finns en kvinnosyn som behövs ses över i en hel del länder, men det gör man inte genom att hoppa på utsatta grupper, även om kvinnosynen behövs bearbetas, det görs bäst genom att arbeta med dessa grupper och inte genom att anklaga dem som grupp. Jag har blivit överfallen av ”araber och en mörkhyad”, samtidigt fick jag det bästa stödet av algerier och marockaner efteråt. Det är genom att arbeta med dem som man kan få till en varaktig förändring och det sker genom utbildning, genom diskussioner och möten.

Lösningen är oftast så enkel att man missar den, framför ögonen. Det gäller att se till att förändringen kommer inifrån och det sker genom utbildning av lokalbefolkningar. De lokala kulturerna spelar roll, men ett yttre inflytande finns alltid. Genom att samarbeta med lokalbefolkningar så finns det en större chans att få till en varaktig förändring.

Maria Thunholm