”Namnet är oerhört viktigt”
I mitt namn: En bok om att vara trans (Natur & Kultur), där hen intervjuat arton transpersoner om deras erfarenheter.
– Jag har många vänner som är trans och några av dem jobbar med hbtq-ungdomar. Boken är skriven för ungdomar som funderar över könsidentitet. Men den riktar sig även till skolpersonal, vårdnadshavare och andra som vill få mer förståelse för vad det innebär att vara trans.
Vad har du lärt dig?
– Jag har inte själv passat in i de binära kategorierna, men jag kände inte till ett ord som icke-binär när jag var tonåring. Jag hade haft hjälp av att kunna definiera mig som det redan då.
– Boken ger en bredare förståelse för hur det är att vara en transperson på mindre orter, som många av dem jag intervjuat kommer ifrån. Den tar även upp många av alla de olika transidentiteter som finns. De jag har intervjuat är väldigt modiga och generösa med sina erfarenheter, även med det som de har mått dåligt av.
Vad har de mått dåligt av?
– Vardagsgrejer är väldigt jobbiga. Det kan handla om att det inte finns könsneutrala toaletter. För dem som går i högstadiet kan det handla om att lärarna inte väljer att säga rätt namn och rätt pronomen vid upprop och så vidare. Det är delvis därför som boken heter I mitt namn, för att namnet är så oerhört viktigt som identitetsbärare. Någon av de intervjuade har sitt namnändringsbevis inramat på sitt rum, en annan önskade sig en namnändring i julklapp.
Bör man inte ha förståelse för att det kan vara svårt att säga det namn eller pronomen som är rätt för personen i fråga?
– Jo, men det är jättestor skillnad på att vilja väl och att välja att ignorera någons verkliga identitet. Om man säger fel, ber om ursäkt direkt och rättar sig är det en helt annan sak. Jag förstår att det inte alltid är lätt. Därför finns också faktadelar, tips och råd i boken.
Jonas Mattssons artikel publicerades först i Modern Psykologi 7/2016: Pappersutgåva | För skärm.
– Jag har många vänner som är trans och några av dem jobbar med hbtq-ungdomar. Boken är skriven för ungdomar som funderar över könsidentitet. Men den riktar sig även till skolpersonal, vårdnadshavare och andra som vill få mer förståelse för vad det innebär att vara trans.
Vad har du lärt dig?
– Jag har inte själv passat in i de binära kategorierna, men jag kände inte till ett ord som icke-binär när jag var tonåring. Jag hade haft hjälp av att kunna definiera mig som det redan då.
– Boken ger en bredare förståelse för hur det är att vara en transperson på mindre orter, som många av dem jag intervjuat kommer ifrån. Den tar även upp många av alla de olika transidentiteter som finns. De jag har intervjuat är väldigt modiga och generösa med sina erfarenheter, även med det som de har mått dåligt av.
Vad har de mått dåligt av?
– Vardagsgrejer är väldigt jobbiga. Det kan handla om att det inte finns könsneutrala toaletter. För dem som går i högstadiet kan det handla om att lärarna inte väljer att säga rätt namn och rätt pronomen vid upprop och så vidare. Det är delvis därför som boken heter I mitt namn, för att namnet är så oerhört viktigt som identitetsbärare. Någon av de intervjuade har sitt namnändringsbevis inramat på sitt rum, en annan önskade sig en namnändring i julklapp.
Bör man inte ha förståelse för att det kan vara svårt att säga det namn eller pronomen som är rätt för personen i fråga?
– Jo, men det är jättestor skillnad på att vilja väl och att välja att ignorera någons verkliga identitet. Om man säger fel, ber om ursäkt direkt och rättar sig är det en helt annan sak. Jag förstår att det inte alltid är lätt. Därför finns också faktadelar, tips och råd i boken.
Jonas Mattssons artikel publicerades först i Modern Psykologi 7/2016: Pappersutgåva | För skärm.
