"Mår definitivt inte bra när jag tvingas tänka"

Slottsskogsvallen ligger öde. Regnstänk slår ner på den röda löparbanan.

Det är här, på den klassiska friidrottsarenan, som Viljo Nousiainen tränade flera hundra av Örgrytes ungdomar under 1980- och 1990-talet och utnyttjade en del av dem sexuellt.

– Första gången det hände blev jag livrädd och frös till is, jag fick tvåhundra i puls och ville bara dö, säger Patrik Sjöberg.

För sex år sedan valde den tidigare höjdhoppsstjärnan att berätta om de upprepade övergrepp han utsattes för.

I självbiografin "Det du inte såg" målar han upp en mörk bild.

Viljo Nousiainen ska bland annat ha drogat Patrik Sjöberg och rakat av honom könshåret. Friidrottstränaren ska även ha onanerat åt sin adept.

Avslöjandet fick en förlösande effekt.

Patrik Sjöberg var nämligen inte ensam.

Även Yannick Tregaro, Christian Skaar Thomassen och Mikael Jokinen klev fram och gav liknande vittnesmål.

"Det skapade livslånga sår"

För Örgryte är övergreppen ett mörkt kapitel i klubbens historia. För de medlemmar som arbetade sida vid sida med den finländska höjdhoppstränaren väcker de starka känslor.

– Varje gång frågorna kommer in i föreningen river de upp gamla sår. För det var en stor sorg och tragik för alla inblandade. Det skapade livslånga sår hos alla, de som inte såg och de som själv blev drabbade, säger klubbens ordförande Anna Honnér.

Yannick Tregaro är i dag tränare i klubben.

Han minns de omskakande aprildagarna 2011, då traumat han försökt förtränga kom upp till ytan.

– Det var någonting som var djupt begravet hos mig och även andra som hade tränat med Viljo och utsatts på olika sätt.

Yannick Tregaro befann sig på ett landslagsläger i italienska Formia när Sjöbergs bok släpptes.

När journalisternas frågor nådde Tregaro kände han sig tvingad att tala om sina egna upplevelser. Att Viljo Nousiainen utnyttjat honom.

– Jag kände egentligen inte för att berätta det för hela världen. Och när jag väl berättade satte det fart på något som jag tyckte var förbi i mitt liv.

Yannick Tregaro var 12 år när hans tränare började utnyttja honom i början av 90-talet. Flera år senare, 1998 konfronterade han Viljo Nousiainen för att få ett slut på övergreppen.

Ett år senare hittade Tregaro sin tränare död på lägenhetsgolvet i Olskroken.

Viljo Nousiainen avled sommaren 1999 av ett brustet bråck på kroppspulsådern i magen.

Yannick Tregaro höll ett känslosamt tal, och den lilla asfalterade promenadvägen utanför Friidrottens Hus döptes till "Viljo Nousiainens gångväg".

I dag är den blåvita vägskylten nedtagen. I dag heter samma gångstråk "Friidrottens Väg".

Sjöberg mår fortsatt dåligt

På Västra kyrkogården, drygt tjugo minuters promenad bort, ligger Viljo Nousiainen begravd.

Patrik Sjöberg har tidigare berättat att han varit på kyrkogården och kissat på graven.

– I dag tänker jag väldigt sällan på Viljo som en person, han symboliserar något jäkligt mörkt och hemskt i mitt liv. Sedan kan jag känna att han kom undan så jäkla enkelt, säger Sjöberg.

Hur mår du i dag?

– Det varierar. Jag mår definitivt inte bra när jag tvingas att tänka, inte på det som hände, utan vad som har hänt i mitt liv. Det som har varit viktigt som jag har sprungit ifrån, det är skitsvårt att inse, och det är det som jag blir mest förbannad och ledsen över. Jag blev bestulen på de här åren.

– Och det känslomässiga är förstört på grund av det jag blev utsatt för, det är ingenting jag kan ändra på. Jag har svårt för närhet.

***

Efter att Patrik Sjöberg lyfte problemet med sexuella övergrepp inom idrotten debatterades frågan flitigt under 2011.

Idrottsförbund och klubbar tog fram handlingsplaner för att undvika liknande skandaler.

Samtidigt hamnade frågan på den politiska agendan.

Men vad hände i praktiken?

Inte mycket, enligt Susanne Johansson, doktorand på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH.

Samma år som Patrik Sjöberg släppte sin självbiografi påbörjade hon den första svenska studien om förekomsten av sexuella relationer och övergrepp inom föreningsidrotten.

Resultatet visade att drygt fem procent av de nuvarande eller tidigare aktiva idrottarna hade utsatts för sexuella övergrepp av sin tränare.

"Väldigt lite har hänt"

Susanne Johansson möter upp på ett kafé i centrala Stockholm.

Hennes avhandling om sexuella relationer och övergrepp inom idrotten ska lämnas in i dagarna. Slutsatsen är beklämmande.

– Man har inte kommit så långt som man önskar. Jag har tittat på detta i några år nu och det är ingen större skillnad i termer av förändring.

Enligt Susanne Johansson är bristerna stora på den lokala nivån, ute bland klubbarna.

– Där skulle jag säga att väldigt lite har hänt. För det mesta arbetar man inte alls med frågan. Med det sagt tycker alla att det är en viktig fråga, men det är sällan som det initieras utan att enstaka fall uppdagas. Att initiativet ligger i förebyggande syfte på olika nivåer. Det är mindre vanligt. Det är lätt att inte göra någonting för de här sakerna syns oftast inte. Sedan sitter man på pottkanten om något händer.

Susanne Johansson menar att rädslan att prata om problemen är ett stort hinder.

– I bland är man som förening orolig för att skrämma i väg folk om man sätter i gång ett arbete mot sexuella övergrepp. Det är lättare att säga: Hos oss händer ingenting, här kan man känna sig lugn, säger Susanne Johansson.

Beskrivningen passar in på Örgryte IS.

När Patrik Sjöberg klev fram och riktade anklagelser mot Viljo Nousiainen stod klubben oförberedd.

En känsla av chock infann sig i styrelserummet.

Personer som aldrig hade pratat om sexuella övergrepp ställdes mot väggen och pepprades med frågor.

Telefonerna ringde. Reaktionerna var många.

Klubben tog in extern hjälp för att kunna erbjuda psykologiskt stöd till drabbade och personer i dess närhet.

Samtidigt påbörjades arbetet med att ta fram en handlingsplan, en tydlig policy gällande sexuella trakasserier.

I dag ligger ett fyrsidigt dokument på klubbens hemsida. Här går det att läsa att varje träningsgrupp ska ledas av två tränare i den mån det går. Klubben har även en ombudsman som ska ta emot eventuella misstankar och frågor.

Samtidigt måste samtliga tränare över 18 år begära ut och visa upp ett rent belastningsregister innan de godkänns som tränare.

– Det är rimligt att göra när man bedriver den verksamhet vi gör. Det är så pass vanligt nu för tiden att det inte är kontroversiellt. Skulle man uppleva att det är kontroversiellt då ska man snarare se det som en varningssignal, säger Anna Honnér.

Årlig översyn har införts

Friidrottsklubbens ordförande tar emot på Örgrytes kansli på Friidrottens Hus. Klubbchefen Per Tedenrud sitter bredvid med en kopp kaffe. Utrymmet är begränsat. Pokaler, träningskläder och möblemang trängs med hyllmeter av pärmar.

Uppdraget är brett. Tävlingsarrangemang, träningstider, utbildningar, ekonomi, korvförsäljning. Och sexuella övergrepp.

Sedan 2011 finns punkten årligen med på styrelsens dagordning.

Nu hoppas Örgryte friidrottsklubb att fler föreningar agerar i förebyggande syfte:

– Pratar man om det med så många som möjligt, tränare, föräldrar och aktiva så tror jag man kommer väldigt långt, säger Tedenrud.

– Man behöver inte uppfinna hjulet själv. Tycker man att vår handlingsplan är bra, stjäl den, kopiera. Det finns inga hinder, säger Anna Honnér.

Hur väl rustade står ni i dag?

– Har vi gjort det vi tycker är rimligt att göra? Ja.

– Sedan tror jag aldrig någon kommer att säga att man har gjort tillräckligt när en situation uppdagas. Det som inte får förekomma förekommer oavsett, men vi har utvecklats skyddsmekanismer och det vi kan för att både kunna omhänderta och arbeta preventivt.

Patrik Sjöberg sitter på en bänk i Humlegården i centrala Stockholm. Skinnjackan är svart och solglasögonen mörka.

En del personer tycker att han ska glömma och gå vidare. Det är ju så länge sedan.

– Ibland kan jag bli jäkligt förbannad och provocerad av folk som tycker att nu drar han upp den här snyfthistorien igen. Men det går inte att gå vidare, det går aldrig att göra det ogjort. Jag jobbar med de här frågorna på grund av min bakgrund.

Patrik Sjöberg föreläser frekvent om sina upplevelser och är aktiv i den politiska debatten.

Tillsammans med Moderaternas idrottspolitiska talesperson Saila Quicklund arbetar han för att öka kunskapsnivån inom svensk idrott.

I en debattartikel i Aftonbladet skriver duon att de idrottsföreningar som inte har en handlingsplan mot övergrepp och kränkningar inte bör få något lokalt aktivitetsstöd.

De vill även att regeringen ska se över möjligheterna att tillsätta en "barnidrottsombudsman".

– Staten går in med nästan två miljarder kronor till idrotten. Då kan vi inte blunda för de hemska fall som dyker upp, säger Saila Quicklund.

Wikström kritiserar förslaget

Redan 2011 krävde Patrik Sjöberg och Lars Arrhenius, dåvarande barn och elevombudsman, en idrottsombudsman.

För drygt två månader sedan, den 10 januari, kom svaret.

Under en debatt i riksdagen meddelade idrottsministern Gabriel Wikström att han inte har för avsikt att inrätta en ny myndighet med ansvar för barnidrott.

Enligt Wikström ska den svenska idrottsrörelsen vara fri från statlig inblandning. 

– Jag tror inte på idén om att staten ska inrätta en särskild barnombudsman för just idrotten. Jag tror på idén om att idrotten ska ta det ansvar som ankommer Sveriges största folkrörelse, sa Wikström under en interpellationsdebatt i riksdagen.

RF:s ordförande Björn Eriksson är samstämmig.

– Förslaget betraktar vi som korkat. Att pappa staten går in och överprövar det här enligt en sovjetliknande modell tror vi inte ett dugg på, säger han.

Uttalandet retar upp Patrik Sjöberg.

– Gång på gång går han över gränsen för vad som är god ton. Det är klart att det finns olika sätt att se på problematiken, men det går inte att blunda som han gör, säger Sjöberg och fortsätter:

– Vilken värld lever Björn Eriksson i? Självklart vill de inte ha någon insyn, för det är ingen raketfart i den organisationen.

"Idrotten skiter i barnen"

Enligt Björn Eriksson har svensk idrott tagit problemet på allvar och agerat kraftfullt de senaste åren.

RF samarbetar med Barnens rätt i samhället, Bris, och uppmanar alla som blivit utsatta för kränkningar eller sexuella övergrepp att göra en polisanmälan.

– Vi har varit ute och tydligt sagt att man måste polisanmäla så att man inte hamnar i situationen att man utreder själv. Landets lagar gäller även idrott och då är det naturliga att polisanmäla, säger Björn Eriksson.

Inför årets riksidrottsmöte i Karlstad har gymnastikförbundet lämnat in en motion där sexuella övergrepp berörs. Förbundet vill tillsätta en idrottsombudsman i RF och förlänga preskriptionstiden för anmälningar (om bland annat sexuella övergrepp) från två månader till två år.

Björn Eriksson välkomnar förslaget:

– Nu är vi inne på den traditionella svenska modellen, att folkrörelsen är tvungen att ta frågorna på allvar, det kan man inte lasta över på någon stat att sköta. Det måste vi vara kapabla att sköta själva. Så det gymnastikförbundet skriver tycker jag känns spännande.

Patrik Sjöberg står fast vid att han vill se en statlig barnidrottsombudsman.

Ilskan är fortsatt stor.

Rädslan att fler barn kommer att drabbas tär på honom.

– Föräldrar måste förstå att idrotten skiter i dina barn, det är upp till dig som förälder att närvara och ställa frågor. Kolla upp om klubbarna har en handlingsplan och om de faktiskt använder sig av den. Nu får idrotten vakna, säger Patrik Sjöberg.