Han höll på Chelsea. Storasystern Saliha bläddrar bland bilderna i sin mobiltelefon och stannar vid en där brodern ligger utsträckt i det gröna svenska sommargräset. Han är långt från hemmet i Eritrea och den gängliga kroppen fyller inte helt ut träningskläderna.
Kläderna fick han i Libyen, berättar systern, i människosmugglarnas läger dit Abdalla kom efter en veckas flykt genom Saharas brännheta öken. Från Libyen tog han sig sedan över Medelhavet i en liten, fullastad båt till Italiens kust. Resan som tar så många liv.
Men Abdalla överlevde och kunde sätta sig på ett tåg till Göteborgs centralstation där systern mötte honom. I över ett år hade hon väntat på honom i Sverige.
– Det kändes så bra att träffa honom. Han hade gått igenom så mycket, säger hon och tårarna rinner nerför kinderna.
Systern Saliha tittar ner i mobiltelefonen igen och bläddrar vidare bland de få fysiska minnen hon har kvar av brodern. Bilderna från de tre veckor de fick tillsammans i Sverige fram till olyckan.
"En skötsam pojke"
Utan föräldrar eller andra vårdnadshavare i landet placerades Abdalla på Ängbacken i Kållered, Baggium vård och behandling AB:s boende för ensamkommande barn och ungdomar.
– Det var en skötsam pojke, säger Saliha.
– Han ville gå i skolan här, få en utbildning och jobba. Han ville få pengar så han kunde få hit sin mamma.
Men i stället fick Saliha föra vidare dödsbeskedet till mamman nere i Eritrea. Om att Abdalla tre veckor efter ankomsten till Sverige hade råka ut för en allvarlig drunkningsolycka på en solig badplats utanför Göteborg.
Abdalla var inte ensam när han hamnade under vattenytan. Tisdagen den 4 augusti var en av sommarens få soliga dagar och badgästerna lockades till stränderna.
Enligt Räddningstjänstens rapport från händelsen var det i det närmaste vindstilla vid Askimsbadet, 30 grader varmt och klart väder. Något mer vind enligt SMHI.
Trots de relativt goda förhållandena hände något vid 14-tiden längst ute vid den nybyggda piren på Askimsbadet som bröt lugnet. En mörkhyad, gänglig pojke med svart, krulligt hår hade tagit sig ut några meter från en grund handikappramp för att få fatt i en boll som kommit för långt ifrån honom och en kamrat.
Sökte i 20-25 minuter
På den korta vägen tillbaka klarade han sig inte i det två meter djupa vattnet. Enligt den rapport som Baggium lämnat till myndigheterna som nu granskar händelsen ser bolagets enda anställde på plats, en ensam och outbildad timvikarie, att en av pojkarna i vattnet börjar "fäkta med armarna".
I rapporten skriver bolaget att timvikarien de gett ensamt ansvar för gruppen först tror att pojken försöker skoja, "men inser att det är på allvar då ungdomen försvinner under ytan".
Mattias Emilsson var med sin familj för att bada och var en av de som hoppade i för att försöka få upp pojken. I 20-25 minuter pågick sökandet innan räddningstjänsten kom till platsen och fann Abdalla på den sjögräsklädda botten.
– När ambulansen jobbade med den här pojken så satt en av hans kompisar uppe på piren helt själv, väldigt, väldigt ledsen, säger Mattias Emilsson.
En annan av de badande på plats, Mikael Hagström, berättar hur han fick trösta och hålla fast vid kompisen uppe på piren.
– Jag fick hålla fast honom för att han inte skulle hoppa i efter sin kompis. Han var extremt förtvivlad. Jag tror inte att de var helt simkunniga någon av dem, säger han och berättar att han var rädd att även kompisen skulle råka illa ut i vattnet.
"Ingen verkade ta hand om dem"
Flera vittnen berättar att resten av gruppen med flyktingkillar satt ensamma och tvingades se på när deras kamrat togs upp ur vattnet och fördes vidare till en väntande helikopter till sjukhus.
– Ingen verkade ta hand om dem, säger Mattias Emilsson.
18 dagar senare avled Abdalla av de hjärnskador han fått av att ligga så lång tid under vatten. Enligt dödsbeviset från Rättsmedicinalverket var pojken fullt frisk då han begav sig ut i vattnet efter bollen, men han klarade av någon anledning inte ta sig tillbaka och han hamnade under vattenytan.
I Baggiums egen Lex Sarah-anmälan efter händelsen medger bolaget att den ensamme timvikarie som de överlät ansvaret på inte fått vetskap om alla rutiner. Samtidigt uppger bolaget att man frågat de ungdomar som togs med till havet om de kunde simma. Det nämns också att killarnas simkunskaper kontrollerats genom ett simprov på plats. Abdalla bedömdes som simkunnig.
Men när GT frågar timvikarien som var på platsen så känner denne inte till något sådant simprov. Inget av de vittnen vi har varit i kontakt med har inte heller sett något sådant.
– Det har jag ingen aning om, så den informationen får du ta med dem som är ansvariga, säger timvikarien.
Men det står här att du genomförde det simprovet.
– Jag vill inte kommentera någonting, säger timvikarien och hänvisar till ett sekretessavtal.
Fått munkavle
Andra anställda vid Baggiums boende som GT varit i kontakt med uppger att de fått munkavle av ledningen och att de ska hänvisa alla frågor till verksamhetschefen Lars Kristiansson.
Men inte heller han vill ge några kommentarer eller förklara vilka rutiner bolaget har.
– Det är ett pågående ärende och då vill vi avvakta till det arbetet är klart. Efter det vill vi jättegärna prata, men till dess säger vi ingenting.
Azim Rastini var Abdallas gode man och han beskriver pojken som en glad och trevlig kille som skulle börja skolan några veckor senare.
I samband med skolstarten skulle hans simkunskaper troligen undersökas, men enligt Azim Rastini är det vanligaste att ensamkommande flyktingpojkar från Eritrea inte kan simma. Den uppgiften bekräftas av flera personer som arbetar som gode män och på boenden.
"Kunde han verkligen simma?"
Storasystern Saliha säger att både hon och brodern kommer från en del av Eritrea, långt från havet, där ytterst få kan simma. Och hon är säker på att brodern inte kunde simma.
– Det var min första tanke när de ringde om detta: kunde han verkligen simma? Oavsett så kan han ju inte ha kunnat simma tillräckligt bra, säger Azim Rastini.
Klockan börjar närma sig elva på kvällen och det är nästan fullmåne när Mikael Hagström visar platsen där Abdalas kropp till slut hittades i inbäddad i tätt sjögräs. Bara månen lyser upp den nybyggda piren som skjuter ut i Askimsviken och det märks på Mikael Hagström att händelsen påverkat honom mycket starkt.
Under lediga stunder vakar han på piren som ideell livräddare. Han pekar på en skylt som sitter på en av Askimsbadets byggnader som anger att två stora vaktbolag håller ett vakande öga över området.
– Man lägger pengar på att bevaka byggnaderna, men vilka vakar över människorna som badar, frågar han.
