Eric Erfors
Dagen D för deklaration och vi förväntas redovisa våra skattepliktiga inkomster. Informationsplikten är dock inte ömsesidig. Våra politiker - av olika kulörer - har en förkärlek för att smyga med den totala skattebördan. De dolda skatterna fortsätter att växa både till volym och antal.
Och uppfinningsrikedomen är stor. En teknik är att döpa om skatter till det något mildare begreppet "avgifter". Vilket alliansregeringen gjorde när de sade sig ha genomfört vallöftet om att "skrota fastighetsskatten".
Även om fastighetsskatten sänktes för många hushåll så är efterträdaren - den obligatoriska kommunala fastighetsavgiften - lika fullt en skatt. Den sänkta restaurangmomsen lever inte heller upp till sitt namn - det handlar om sänkt matmoms på krogen. Alkohol beskattas som tidigare.
Alliansen hittade också på en särskild skatt på trafikförsäkringar. Eftersom försäkringen är obligatorisk delegeras skatteindrivningen till försäkringsbolagen. Denna skatt marknadsfördes som en reform där bilisterna själva skulle stå för de trafikskadades sjukskrivningsnota.
Reformen skrotades efter en frontalkrock med verkligheten. Men skatten blev kvar. Förstås.
Sedan har vi den politiska innovationen med en skatt som ska stimulera förnyelsebar energiproduktion. Den skulle - för att korrekt informera elräkningskunderna - kunnat ha döpts till "extraskatt till grön el". Men icke. I stället blev det "elcertifikatsavgift".
"Certifikat" framstår ju som något betydligt positivare än en extra skatt. Elhandelsbolagen har också certifierats av staten för att dra in pengarna.
På den förtryckta deklarationsblanketten redovisas summan över hur mycket en löntagare har betalt i inkomstskatt. Där framgår dock inte hur mycket arbetsgivaren har bidragit till statskassan i form av arbetsgivaravgifter. De ligger normalt på 31,42 procent av bruttolönen.
Där ingår en "allmän löneavgift" på 9,65 procent. Också denna avgift seglar under falsk flagg. Inte ens i teorin finns en koppling till någon förmån, utan här handlar det om en verklig löneskatt.
Om detta blir inte vi deklaranter upplysta. Staten ägnar sig åt ett slags skatteplanering genom att inte informera sakligt om var pengarna kommer i från.
I konsekvens med detta underskattar också svenska folket stort det totala skattetrycket.
En vanlig löntagare betalar omkring 52 procent av sin inkomst i olika sorts skatter. Men allmänheten tror i genomsnitt att det samlade skatteuttaget ligger på 34 procent, enligt en rapport från Svensk Näringsliv förra året.
Vi har, som sagt var, vår informationsplikt till Skatteverket, men staten försöker på olika sätt undvika att informera om skatteuttaget.
Det är en stötande asymmetri i samhällskontraktet. Eller om man så vill: Ett demokratiskt underskott.
Magdalena Andersson jagar desperat nya skatteintäkter. Trängselskatten i Göteborg skulle vara med och finansiera infrastrukturen i det Västsvenska paketet. Men nu går i stället den trängselskatten rakt in i statsbudgeten, rapporterar SVT.
Japp. Då har vi begåvats med ytterligare en skatt som kör med falsk registreringsskylt.
Läs också: Snurriga skatter
Finansministerns egen Panamahatt
Följ Expressen Ledare på Facebook för ledare och krönikor.