Gå direkt till sidans innehåll
Lotta Gröning

Han var urtypen av den svenska bonden

Thorbjörn Fälldin var en av de stora politikerna som förändrade Sverige. Kanske blev förändringen betydligt större än vad han hade tänkt sig.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Han var urtypen av den svenska bonden.

Med rutig skjorta, båda fötterna på jorden och med pipan i mungipan klev Thornbjörn Fälldin in i svensk politik. Hans erfarenheter var landsbygden. Thorbjörn Fälldins politiska karriär byggde på att han kunde sina frågor, var anspråkslös och ärlig som partiledare för Centern. Hans stora engagemang mot kärnkraften för miljön, som styrelseledamot i Fåravelsföreningen och som förbundsordförande för Svenska insjöfiskarnas centralförbund skulle han förändra svensk politik.

Han var också starkt emot centraliseringen av samhället och den ökande byråkratin. Han krävde decentralisering och det kan vi spåra än i dag inom Centerpartiet som pratar om jordnära politik.

Han var också väldigt skeptisk till Olof Palmes tal om socialism och det blev en tydlig brytning mellan Centern och socialdemokratin centralt när Thorbjörn Fälldin blev partiledare. Thorbjörn Fälldins kritik gentemot socialdemokratin har levt vidare genom Maud Olofsson och Annie Lööf.


LÄS MER: Thorbjörn Fälldin har gått bort – han blev 90 år gammal


Men Thorbjörn Fälldin hade också en annan sida som gjorde att han hade stöd även av många socialdemokrater. Han satsade på den offentliga sektorn och inte minst miljardbelopp på en aktiv regionalpolitik med stora stödpaket till de län som drabbades hårt av strukturomvandlingar. Med sig hade han Börje Hörnlund, Nils G Åslund och Olof Johansson, del vill säga den del av Centerpartiet som stod mycket nära socialdemokratin och hellre samarbetade till vänster än till höger. Det var få frågor som skilde socialdemokrater och centerpartister på landsbygden.

Många av den gamla centerrörelsen är stora kritiker av den politik som partiet driver i dag.

Men Thorbjörn Fälldins avtryck i svensk politik var ändå att han lyckades bryta socialdemokratins långa regeringsinnehav. Allt började med en klassisk debatt i valrörelsen 1976 på Scandinavium i Göteborg mellan Thorbjörn Fälldin och Olof Palme.

Gösta Bohman som då var moderatledare och Per Ahlmark som ledde Folkpartiet, nu kallade Liberalerna, var mycket upprörda över att Socialdemokraterna debatterade med Fälldin i stället för borgerliga Moderaterna. Det var 10 000 åhörare i Scandinavium och debatten tv-sändes. Olof Palme krossade Fälldin, han var inte bara överlägsen utan också arrogant. Han vann debatten och även åhörarna i Scandinavium, men tv-publiken övertygade han inte. De höll på Thorbjörn Fälldin och gillade inte Olof Palmes attityd mot honom. För första gången lyckades de borgerliga partierna besegra Socialdemokraterna i valet och Thorbjörn Fälldin blev statsminister.


LÄS MER: K-G Bergström: Han har varit en centerpartistisk ikon


Men Thorbjörn Fälldins tid som statsminister blev kort. Han hade lovat att aldrig sitta i en regering som byggde eller drev kärnkraftverk.

”Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse”, sa han. Så när beslutet om kärnkraften togs i regeringen avgick han.

Han återkom som statsminister igen i valet 1979 men avgick också då efter en strid om skattefrågan.

Thorbjörn Fälldins viktigaste politiska insats är att han bröt det långa socialdemokratiska regeringsinnehavet. Det förändrade svensk politik. För centerrörelsen skapade han två vägar: En för Olof Johansson och en för Annie Lööf. Det handlar om för eller emot Socialdemokraterna. Det är ingen tillfällighet att även Stefan Löfven drömmer om ett samarbete med Centern.

Ett samarbete som Per-Albin Hansson och Axel Pehrsson–Bramstorp på 30-talet, som Tage Erlander och Gunnar Hedlund på 50-talet och som Göran Persson och Olof Johansson på 90-talet.

Thorbjörn Fälldin var en av de stora politikerna som förändrade Sverige. Kanske blev förändringen betydligt större än vad han hade tänkt sig.